Mina fina fina vänner.
Under helvetespass på jobbet, dyker det upp presenter och varma kramar, Katten skjutsar runt mig till turk-funk på högsta volym och ser bekymrat på mig. Tvingar in mig i en dusch och tjatar om mat. Hans vimsiga närvaro gör mig disträ, på ett skönt vis. Går dock snabbt över till lätt panik när jobb-passet börjar och kaoset slår över mig på jobbet.
När jag slutar passet står H utanför, med öppen famn och skjutsar hem mig. Faller ihop i min soffa, under ett täcke, kan inte prata, inte ge, jag är ett intet,
H sitter och klappar försynt på min rygg tills jag nästan somnar. Han smyger försiktigt ut, jag vet att han är bekymrad men kan inte lugna.
Jag är så less på den jag blir, den där som är så långt från den jag kan vara,
Jag är less på att bli utmanövrerad, less på min egen sorg. Min egen osäkerhet,
jag vill igenom, ut på andra sidan, hitta min egen tro igen.
No comments:
Post a Comment