få se hur länge jag låter detta ligga här då...

"
Det är så mycket jag vill säga, som jag önskar att jag sagt. Men i rädsla för att göra dig besviken, arg, få dig att ta avstånd åter igen, har jag valt att låta bli.
Men ibland går de ej att hindra, orden som jag tryckt ned, känslor som du framkallat genom att få mig att känna mig utanför, borta. Lika starka som känslorna av att vara älskad och värdefull.
Att vara osäker på var jag har dig, har gjort mig till en person jag inte känner igen. Så fylld av svartsjuka, av ensamhet, av... otillräcklighet.
Mitt behov av att få vara viktig i ditt liv gör att jag inte kan se klart.
Likaså ser jag hur illa jag gör dig.
Hur jag bryter ner dig med min ilska.
Och hur jag kan få dig att må bra de stunder vi älskar varandra.
När vi har det lugnt.
De stunderna, åh de stunderna, jag har levt för de små stunderna.
Och stått på vänt. Att du ska ha tid, att jag ska ha tid.
Att alltid vilja ha mer.
Så less på att alltid vilja ha mer. Att inte kunna vara nöjd.
Att slukas av känslan av ensamhet i tvåsamhet.
Att älska bortom rimlighet.
Står fast vid de ord jag sagt, hur mycket du betyder och har betytt för mig.
Hur otroligt stor plats i mitt hjärta du alltid kommer att ha.
"