Skruttar på i min egen värld, och tänker glada tankar. En egen variant på KBT, hemmasnickrad, hur var det nu, bra kvinna reder sig själv.
Eller nått.
Upptäcker att när man gör hål på sig själv behövs fler händer än vad man har att tillgå.
och att det är svårt att göra klart när blodet flyter och man skrattar så tårarna rinner. men skam den som ger sig.
Att vara obstinat och envis lönar sig ibland.
Får beröm på jobbet återigen så jag inte vet var jag ska titta, chockad och glad över den löneökning som följde berömmet så jag hörde inte ens slutet på konversationen.
Längtar till kursen i höst, till att föra det nya projektet framåt tillsammans med kollega M, tar mig an nya utmaningar i form av att vara med i en kommitté för Perinatalmötet 2018, och det är roligt!
Jag mår bra.
Får åter fokus och ser framåt.
No comments:
Post a Comment