lättnad

Den där lättnaden, stoltheten och glädjen hos en av "mina" studenter på slutbedömningen idag är ett av de där finare stunderna i livet.
Det blir bra det där, den nya kollegan.

Går på ren viljestyrka genom dagen, och glädjen i ett oväntat möte med Muminmamman på stan. Så skönt att se henne och få prata ur sig en aning.
Jag har saknat henne, och jag hoppas verkligen inte att det dröjer allt för länge tills vi ses igen.
Jag är för dålig på att ta vara på mina vänner.

Längtar efter romans, inte en romans utan mer romantik tror jag, En överraskning, Något att se fram emot, ngt gemensamt.
Men att be om det förtar lite själva grejen med det,
Och jag längtar efter mitt stora hjärta. Mer än något annat. En saknad som sköjer över mig, en längtan efter att få sjunka in i hans famn och släppa taget om allt en stund.
Där i tryggheten vill jag vara.
Men som vanligt är vardagen emot oss och jag får vänta ytterligare lite.
Lutar mig mot hans längtande meddelanden som är fyllda med omtanke och kärlek.
Men det är tomt, utom honom.
Barnen fyller så mkt, och jag gläds av deras närvaro och önskar att jag just nu hade mer ork för att ta till vara på tiden ännu lite mer, ännu lite bättre,
Men det är ett hål, där han saknas.