paus

Det tog stopp. Tvärnit.
Hjärnan fungerar inte, kroppen vill inte, hjärtat rusar och syresättningen är låg.
Tårarna rinner och hela mitt jag bara skriker NEJ!
Sjukskriver mig och åker hem med en förhoppning om att snart återgå till jobbet igen.
Ibland blir det bara övermäktigt. Stressen, ansvaret, frågorna, tidsbristen.
Jag vet det och vet att jag kommer igen.
Så, försöker vila. men sömnen uteblir.Vilket gör återhämtningen ännu svårare, elelr rent av omöjlig.
Mitt älskade, hatade jobb.
Skickar barnsliga sms med tattoo P och följer hans påstående om att bli tatuerad är att främja hälsa, så dagen har tillbringats på hans studio i trevligt och pratigt sällskap och en liten tatuering som följd. Det är rogivande, alla trevliga människor där och surrandet. Men så slut efter. helt färdig. Kroppen skakar av alla intryck och jag är beyond trött och samtidigt rastlös.

Tar en dag till hemma och hoppas på att vilan gör mig gott...