Stå på olika platser

Mentalt och fysiskt.
I mångt och mycket längtar vi och strävar efter samma, men har olika syn på vad som kan ge trygghet och tro fram till den framtid som vi vet ligger långt , långt fram.
Det är frätande och gör mig mer trasig än jag trott.
Det är viktigare än jag kunnat föreställa mig.Den där tryggheten, den är så viktig för mig. Och så skör.
Som en utblommad maskros i en vindpust, lämnar de goda tankarna mig och kvar finns kärnan av osäkerhet och en otillfredstäld längtan.
Förbannar mig själv, som inte kan vara nöjd. Förbannar min ryggsäck av så många svek som fortfarande påverkar mig till att ständigt leta bevis på att jag duger.
Jag vet. Jag vet att hans kärlek är stark och äkta.
Jag vet att min är det med.
Men är jag tillräckligt? Duger jag ?
Är jag verkligen det han vill ha?