Säger ord som sårar , långt mer än jag inser. Än jag ens kan greppa i efterhand.
Oförstående får jag glåpord i mitt ansikte, sagda i vrede, i sorg.
Fortfarande förstår jag inte.
Säger förlåt och menar det från hela min själ.
Till ingen nytta.
Fortfarande förstår jag inte.
kanske är jag precis så dum som du säger att jag är, då jag inte kan greppa.
Så plump, utan filter, elak ooch ondsint.
Sänker mitt huvud inför din ledsenhet och går.
Lämnar dig.
Fortfarande förvirrad. Över hur de orden kan såra så enormt.
Men din känsla är din och den kan jag inte ta ifrån dig.
Bara försöka respektera,
Lämna dig är det sista jag vill. Men inser att om jag stannar ikväll är risken att jag sårar ännu mer så stor, för även dina ord sårar,
I ett desperat försök att förstå, pratar jag med en vän, som behöver en annan vinklad berättelse för att förstå.
Jag är trasig utan dig.
och tydligen gör jag dig trasig med.
No comments:
Post a Comment