på väg ner

För trött, för ensam, för ont, för värdelös.
Och denna vecka ser ut att fortsätta i samma onda anda.
Jag stänger ner, jag vill inte.
Vill inte själv, även jag behöver uppskattning ibland.
Få känna mig speciell, älskad, vacker och värd.
Jag orkar just nu inte lyfta mig själv.
Jag behöver hjälp med det.
Att bära min ryggsäck, att få vila en stund.
Nästa gång orkar jag vara där för dig, stå stadigt när marken bara rämnar och tankarna sjunker ner i det svarta hål som uppenbarar sig.
Men idag, igår och imorgon behöver jag dig.

Var är du?