Bakom det påklistrade, mår jag illa av tomhet.
Springer av och ifrån min egen oro.
Springer tills kroppen skriker högljutt i protest och vägrar vara med mer.
Bara att bita ihop, en timme till, nästa mål, nästa dag, nästa smäll.
Nån gång ska det vända.
No comments:
Post a Comment