känslan av värdelös

Den lämnar mig inte ifred. Den där känslan.
Beröm känns oförtjänt och vardagens slit och problem ter sig som berg, oöverstigliga och alldeles för många för att ens orka börja arbeta bort.

Vad är en bal på slottet, muttrar jag om och om igen för mig själv,
Blir ett substitut för att lufta min egen irritation över klagomål från kollegor om deras dåliga ekonomi som stämmer extremt dåligt överens med minst 1 utlandsresa per år och alla miniutflykter de gör.
Fast vem är jag att bli irriterad över det faktum att de har råd och tid?
En helt vanlig svensk avundsjuka,  kan jag tro.
Usch ja, den är svår att släppa.
Dystopin.

Jaja, vad är en bal på slottet?