Wednesday, July 20, 2016

and its mine

Denna kväll kräver sitt.
Denna kväll kräver.
Den kräver sorg, omtanke.
Den kräver den mest egoistiska tanken som finns,¨
Hur mycket klarar jag?
Den ultimata tanken av egoism,
Vad klarar jag?
Så jag hänger mig till min egen värld, för något annat klarar jag inte,
Fast jag hatar. För jag vill finnas där.
Men nu är jag inte där.
jag är hos mig själv.
Jag har funnits där, stått bredvid, med och allt däremellan i alla sorger.
Ett nytt liv, som förtjänar alla chanser
de gamla som levt klart men ändå inte är klara
de mittemellan som har samma ångest
Jag har stöttat anhöriga, tvättat kroppar, förlöst de liv som är så hett efterlängtande.
Och jag går sönder varje gång.
För jag måste vara profesionell,
Och jag försöker.
Och jag misslyckas för att jag är inte mer än mänsklig,
Min sorg kommer aldrig vara er, men jag sörjer likafullt.
Hårt och fullt.
Varje gång.

No comments:

Post a Comment