hej ångest, du kära gamla fiende

Skakar och fryser, får inte behålla det lilla jag får i mig.
Försöker desperat hålla tankarna borta, men det går ungefär lika bra som att förneka att sommaren är slut för i år.
Får reda på saker jag eg inte vill veta.
Som jag inte vet hur jag ska förhålla mig till, då jag genast går till det mörkaste stället i min hjärna.
Känner mig utanför, färglös, ful, fet och jävligt dryg.
Trots detta hade jag det liksom på känn, det märks.
När uppmärksamheten finns på annan plats.
Hos en annan.
Säger och handlar irrationellt, vilket inte gör min situation bättre direkt.
Men det är svårt att styra när man blir i affekt, när känslorna tar över och det lilla uns av vett man har formligen flyger rakt ut genom fönstret,
Nu får jag bara försöka hålla i mig själv så jag inte följer efter mitt förnuft.