En helt vanlig måndag

En helt vanlig, trött måndag, springer jag på Grey, som jag inte sett på många många veckor. Han ser ut som vanligt, lite längre skägg, lite längre hår. Samma blick när han med en liten suck säger åt mig att sluta jobba så inihelvete mycket.
Vi hinner med en snabb pratstund innan jag drar och byter om, för ännu ett pass i min gröna pyjamas.
Han lämnar mig alltid fundersam, den där Grey.
Över livet, över jobb. Valen man gör., eller inte gör. Konsekvenserna det får.
Han var mindre bitter än vanligt, mer... ja, jag vet inte riktigt. Tyst, tror jag.
Ovant.

Så trött efter helgen, men sova verkar ju inte vara på tal just nu, då tankarna snurrar.
Och inget löser jag såhär heller, iaf inte med mitt trötta huvud.
Så kryper ihop bredvid min tjocka älskade Iris och hoppas att hennes lurviga päls får mig att slappna av lite mer...