ett lyckligt återseende

Och där är den !
Den maniska, fantastiska, överväldigande, lätt farliga, känslan av att inte kunna släppa något nytt banalt handarbete.
Den känslan har inte funnits hos mig på ett par år, och för mig signalerar den inte ngt dåligt utan att jag faktiskt mår bra. Bättre än på länge. Även om jag vet att de " maniska" ( inte på riktigt maniska , bara mina ord) ibland kan signalera att jag gör allt för att fly. Vilket det gjorde under några år vid skilsmässan.
Därefter tog det slut, lusten att att pyssla, att forska, att engagera mig.
Orkade inte ens med mig själv.
Inte heller riktigt med andra, mer än korta perioder,
men det har sakta blivit bättre,
De dåliga dagarna finns fortfarande. Så klart.
Och det är de som syns här. För det är då jag skriver . När allt är svart. Långt bort. När mitt eget jag är ouppnåeligt.,
Nu vänder det sakta.
och det är så ... ljuvligt, så härligt att jag tom välkomnar de dåliga dagarna, de dåliga tankarna, de mörka stunderna.
För nog finns de där, när det svarta ringlar sig kring mina ben och fortsätter uppåt tills de slukat mig, av svartsjuka, av dålig självkänsla, av vardagen.
För min vardag är inte lätt. Men den är inte dålig heller,
men jag är ...
Jag är.
Jag är lycklig.
( törs knappt skriva det, för då kommer det försvinna i minnet som en dålig skräckfilm man sett)
För jag är lycklig. Min kärlek är stark. Jag älskar mer än jag trott var möjligt. På ett annat vis än gjort förut. Ett sätt som inte kräver förändring. Som bara kräver ärlighet. Och som jag för första gången i mitt liv kan och vågar ge. Han kräver äkthet, som jag är villig att ge.
Åh , som jag vill ge. Jag vill ge mer än han begär.
Jag vill ge allt av mig, och det är just det han inte kräver.
Det ger konstigt nog balans som jag behöver.
Och mina känslor växer varje dag för den vackra person.
Känslan av att vara villig att ge allt, beredd att uppoffra det sista man har, men inte behöva.
Känslan av att man är intet utan, men att han ger mig känslan att jag är allt med eller utan.
Det ultimata.
Jag bara hoppas att jag ger en bråkdel av vad han ger mig, i utbyte.
Min fina.
Min mycke många.
Så, långt utlägg för att återkomma till;
Mitt pysselbehov är tillbaka!!!!