Åh, fredagsfeeling

Den går om och om igen. I hörlurarna för optimal närvaro i musiken.

Jag mår bra. Helt ok faktiskt. Förutom att axlarna, nu även höger, och armarna knappt fungerar.

Ignorerar glatt min kropp och städar för helg. Middag med mina hjärtan och .. ja.

Sen då?

Folkskyggheten har släppt och jag suktar andra personers närvaro. Råder eg ingen brist på sådan, men min sköra glada själ är just så tunn som hinnan på en såpbubbla. Krävs så lite för att spräckas. Så väljer bort. Iaf just nu.

Ser däremot fram emot trevliga stunder och sällskap i form av festinbjudningar som ramlar in och middag för att fira Erikas 40 årsdag, och för att inte tala om dr J ´s inbjudan till Gotland, med hela SMVC gänget.  Det är bra, jag behöver saker att planera in och se fram emot. Även Norrlandstrippen till perinatalmötet med kollegorna från neo.

Så iaf lite som är på g.

Och träningssuget är tillbaka! Med besked! Tyvärr funkar inte allt jag vill med axlarna i nuvarande skick, men det kommer väl.



Njuter i fulla drag dock av att jag trivs så himla bra på SMVC, av att barnen mår bra och äntligen är här igen. Att jag faktiskt lyckas hålla min tunna hinna intakt. Att jag är intakt,

Diskuterar med J ang att leva i det som varit, och släppa taget, om sårade  känslor, om saker man gjort som man inte är stolt över. Han pratar om en förljugen fantasi och en önskan om direkt tillfredsställelse. Ett av många symtom på dagens kultur och samhälle, skulle jag gissa.



Har liksom gett upp hoppet lite om att få förståelse för det som alla missförstånd handlar om. Vill man inte prata om det eller se att det finns två sidor av en sak så är det inte mkt jag kan göra.

Vägrar gräva ner mig mer. Iaf idag. Kommer väl gå upp och ner som alltid.

Men idag, är jag intakt.