Från ett högt läge blir fallet långt. Och hårt.
Efter fredagens trevliga middag med vänner jag inte sett på allt för länge, och sedvanligt efterföljande jobbhelg med övertid och långa många timmar på sal, fastnar jag. I min säng. Från det jag kommer hem från jobbet tills jag måste tillbaka dit igen.
15 timmar och min folkskygghet är grav. Jag vill inte se någon eller prata.
Jobbet gör att min kropp strejkar och sinnet gör själen låst.
Gruvar mig för den lediga dag som hägrar imorgon. Jag är både rastlös och inte.
Mina fina katter kurrar nära nära och lämnar inte min sida mer än för att äta.
De känner det som jag försöker ta bort.
jag älskar och jag saknar. Jag har inte gjort något suspekt.
Jag vill bara inte tappa bort mig mer.
Går och lägger mig igen.
No comments:
Post a Comment