Vänner

Vänner som faller ihop inför mina ögon.
Med svarta hålor med ögonen djupt där inne, som vittnar om desperat energilöshet.
Om hopplöshet och ett svart hål.
Träffar fina älskade L som gråter bara hon ser mig, tar henne fort i min famn och stänger dörren på det lilla kontoret på jobbet. Kramar henne hårt och länge. Gråten tar inte slut. Hennes ork är slut, hon vill inte mer, kan inte mer.
Jag har varit där själv, så känslan känner jag igen. Vet därför att välja mina få ord med omsorg. Säger nästan inget. Det blir ihåligt och meningslöst. Lyssnar och kramar. Försöker ge min kärlek och styrka.
Lite framtidstro.
Finaste L.
Tar emot att lämna henne men måste.
Jobbet ropar, som vanligt.
Idag, äter lunch med H som även han totalt kört slut på alla reserver. Lika hålögt stirrar han ut i rummet medan han vräker ur sig. Sitter tyst och nickar. Och skakar på huvudet. jag förstår att han fallit ner. Har bara sett honom så en gång förr på alla dessa många, många år jag känt honom.
Då av helt andra orsaker.
Det skrämmer mig, och gör mig otroligt ledsen, att se mina fina vänner falla så hårt.
Det gör mig arg, och förskräckt över hur sverige är idag , när min kollega sen många år, som varit hemma för utbrändhet, högt blodtryck och hjärtklappning efter nästan 30 års arbete på samma ställe i princip utan frånvaro, inte får sin sjukskrivning godkänd av försäkringskassan.
Och det är inte bara hon, senaste halvåret har inte mindre än 3 kollegor blivit nekade sjukskrivning på samma grund. En av dom  har nu fått tagit beslutet att säga upp sig i ett desperat försök att få ordning på ekonomin och sin egen hälsa, då försäkringskassans krav är totalt orimliga.
Jag kan för mitt liv inte förstå att det sitter personer, helt utan medicinsk utbildning och kunskap om de personers arbetssitser som söker hjälp, och de underkänner läkarens bedömningar. Om och om igen.
Som att de måste hålla någon kvot?!
Min kollega som jag nämnde först, M , ringde upp då hennes ( med tanke på symtom) relativt korta sjukskrivning blev underkänd och ville fråga varför.
Hon frågade bla om de tog till hänsyn vilket slags jobb man har, och de gjorde det om man tex brutit benet men inte för detta. Som ett brutet ben är mindre sjukt än att riskera en total kollaps ( som om det vill sig illa, pågå i flera år) eller en stroke eller hjärtinfarkt av det konstant höga trycket.
nej , mkt mkt märkligt.
Att när man behöver hjälp, så får man ingen.
Så därför, kan jag inte sjukskriva mig, trots att jag behöver , trots att läkare tycker det.
För jag klarar inte av att inte få min sjukskrivning godkänd.. Och jag kan inte jobba heller..moment 22
Går bra nu.