en främlings hand

Fredag eftermiddag, slut beyond. Sjuka barn, jobbet värre än, eller nej, som vanligt. tar ett myrsteg till i ultraljudsvärlden, försöker vara trevlig och glad och samtidigt lära mig allt och lite till som jag ska lära mig.
Men mina fina vänner som alltid funnits där för mig rasar samman.
med besked.
Fredag em, åker buss. Försöker försvinna, den stund jag alltid har på dagen, med musiken i min öron,  innan jag tvingas in i vardagen igen, bara jag. Den lilla stund av återhämtning.
En vän som knackar mig på axeln , frågar hur det är. berättar kort om hur livet är. Hur oroligt livet ter sig.
En kort stund senare, vid ett bussstopp, reser sig en dam, och när hon går förbi mig , lägger hon en hand på min axel
- ta hand om dig !
Förvånat tittar jag på henne , och ler. Hinner inte med,
Hennes omtanke om mig, en främmade människa gör mig varm...
En främlings hand på min axel, gör mig varm.

Min förebild genom alla år, faller samman, Det är förståeligt , men svårt att greppa.Och det tär.
Men jag tar gärna det som tär, om det gör det lite lättare för henne.
Samtidigt tar min fina Ms lillasyster livet av sig.
Och jag står ordlös.
För det finns inget att säga.
Livet är för brutalt.
För skört.
Min syster försöker rädda livet på min väns Ms lillasyster.
Livet är för fullt av sammanträffanden. Av dess konstiga slag
Jag är ordlös, Inför dödens slutgiltiga besked.
Hon frågar hur hon ska ta sig vidare, hur hon ska ta sig an tomheten,
Och jag har inget svar.
För det finns inget svar.
Fan fan fan
Livet är ensamt.
Eller känslorna är ensamma.
Känns ensamma,

Känslan är ensam,