Hittar mig själv

Men inte som man kan tro.
Ligger hemma, nerbäddad i den värsta av mancold en kvinna kan ha. Surfar runt och hamnar bland artiklar om hemförlossningar. Surfar vidare och hittar trådar på ett av de stora diskussionsforumen, och se där. Där hittar jag mig själv. Lite surrealistisk känsla att läsa om sig själv.
Som att tjuvläsa sin egen dagbok. Sin egen dagbok dikterad av ngn annan.
Släpper tråden innan jag hittar ngt negativt om mig själv som jag kommer att tvångsmässigt älta.
Läser istället vidare om hemförlossningar. Funderar över min egen ståndpunkt, som alltid varit klar.
Tydlig. Lite arg. Väldigt känslomässigt styrd tror jag.
Mitt i denna lilla värld som min soffa nu är, ringer katten och vips hamnar jag i diskussioner om den abortvägrande barnmorskan, och polischefen och .. ja vi avslutade våra vilt skilda samtalsämnen i en lång fundering kring nationaldagen och en ny sorts nationalism.
min dimmiga hjärna hade lite svårt av och till att hänga med i kattens sedvanliga svängningar i ämnen, han skuttar fort i tankarna den mannen.
Men hans nöjda skrockande i andra änden på luren och hans långa utläggningar där mina insatser långa stunder bestod av ett hummande, och ibland att jag bad honom förklara eller utveckla ngn speciellt invecklad tanke som jag inte förstod, de gör min vardag lite roligare en sån här dag.
Den enda gången vi tyckte olika var kring den abortmotsträviga barnmorskan och hur man bäst eg skulle bemöta henne.
Där hummar jag inte. Där är min åsikt klar och orubblig.
Barnmorska ska hon inte vara. Det yrket är inte på hennes vilkor, det är inte hennes vilja som ska styra. Det är våra stadgar och alltid kvinnans vilja som styr.

Och hamnar återigen i tankarna kring sjukhusmiljö och förlossning, På alla de kvinnor jag mött och kommer att möta, som blir ångestfyllda inför varje vårdmoment. Där hela kroppen låser sig i stress.
och hur jag bemött detta tidigare, Ibland har det blivit bra, andra gånger så klickar vi inte alls.
En sån liten detalj , som att inte tvinga in kvinnan i våra sjukhuskläder. Jag lämnar det alltid öppet, lägger fram en av våra, faktiskt väldigt bekväma men anonyma rockar. De byter om de vill. Mig spelar det ingen som helst roll vilka kläder de har på sig, eller.. jo,, kanske lite krångligare om de envisas med en onepiece under hela förlossningen , men det skulle säkert gå bra det med.
 En annan liten detalj jag tänkt på under helgen är att det i min uppfattning betydligt färre som spelar musik under förlossningen nu än när jag startade min karriär. Har de musik på är det oftast radion. Sällan är det speciella låtlistor. Saknar det lite, det är roligt att höra vad just det paret väljer sin musik att föda barn till.


Nåja, är lite trött-sjuk-flummig hör jag.
Ansökan till tjänsten jag sökt har gått ut under helgen. Så nu väntar den ångestfyllda tiden och få se om jag får komma på intervju, och får jag det, den pärs att sitta på intervju för ett jobb jag aldrig haft.
Jag är dålig på att prata om mina styrkor, och kanske lite för bra att påpeka mina svagheter.
Hur det än blir, så blir det bra. Får jag jobbet så är det för att de anser att jag är passande för det, och får ngn annan den så är det för att den personen passar bättre än vad jag gör. Så det blir bra.