och ja,, den där axeln då

Ja , min tyska ortoped som jag kommit att beundra och lita fullt och fast på, har jag ju träffat.
Han passar mig bra, min tyska lilla lustiga dr. Hans torra humor och intensiva blick som aldrig tycks blinka, och så otroligt påläst. Om allt. Sällan träffat ngn dr som är så kunnig. Som när han inte stött på min medicin mot mina ben förut ( inte så konstigt, den används knappt, alldeles för bra och således alldeles för dyr). Fem minuter senare hade han full koll på medicin , och jag fick för första gången förklaringen till varför första-hands alternativen inte funkat för mig.
Mer än lätt imponerad var jag.
Så, var och träffade honom som sagt, för planering för operation.
Efter genomgång av alternativ, postop tid och rehab, så blev det den öppna kirurgin som valdes.
Betydligt större operation och värre efter, men jag vågar inte riskera att den "lilla" operationen misslyckas och jag måste börja om från början igen.
Kan inte vara hemma ett helt år, liksom.
Så efter genomgång av den ärliga doktorn vilka förfärliga ärr jag kommer få , och hur ont jag kommer att ha, så skrevs papper i och jag blev satt som högprioriterat.
Bad om att få åka hem samma dag, men se det gick inte. Han har säkert rätt, jag kommer behöva hjälp med smärtlindring första dygnet.
Och sen då.. ja.. 6 veckor i en sån där otros dygnet runt. Får bara ta av den vid ev dusch och då får jag inte röra axeln och måste ha hjälp med både tvagning och torkning.
Sen ca 3 veckor med övning att föra armen mot magen och efter det, 2 veckor att öva på att föra armen bakåt.
Blir skoj det här. Kanske inte så konstigt att det är lite svårt att se positivt och ljust på livet, när man lever och är själv. När ens sociala nät vid dylikt , fallerar. Nog för att mina vänner lovar att ställa upp, men det är lång tid och jag kommer behöva långt mycket mer hjälp än vad jag kan kräva av dem. Eller känna mig bekväm med att kräva.
Men vad ska man göra, jag vill ju bli bra och i det stora hela är det en kort period.
Har ju ont jämnt nu och sen länge.
Så, det är bara att böja ned huvudet mentalt och blunda när det behövs och ta sig igenom.Så som jag gjort med så mkt annat.