Tom

Är tom.
Faller ner och tillåter mig att falla.
En liten stund.
Försöker bryta med , ja, musik.

Har åter vänner som försvinner, dels pga svartsjuka flickvänner och för att de har mer känslor än jag har. Så, måste bryta. Men det är tungt , när goda vänner försvinner. Tystnaden hemma förstärks.
Liksom tomheten. Men jag kan inte framkalla känslor jag inte har, eller styra över svartsjuka flickvänner.
Så sörjer lite och .. ja. Det är fan tufft att ngn som alltid funnits där och som man själv funnits för, bara från en dag till en annan är borta. Oavsett hur klokt det är.

En annan vän hör av sig, tycker att livet är tufft, frågar när det ska bli enkelt.
Svarar lite från tomheten.
Att jag fallit till ro med att livet aldrig blir enkelt igen. Att jag helt enkelt får vänja mig med att det är och kommer vara såhär.
Att livet inte blir inte ens lite som jag hade trott och hoppats.
och det får vara bra med det. Tar tillvaro på de små glimtar av god karma som faller i min väg. Dessto gladare för det.
Och jag kan tyvärr bara råda min vän till samma lätt svarta syn.