den eviga

Jag och smärtan. En evig cirkel.
Värre och värre, min rörelsekapacitet är gravt komprimerad.
Tar över mitt liv, en liten utflykt med belastning gör att jag faller ihop av smärta .
Trevliga saker.
Mitt övriga liv går bättre. Bra. Vackert tom.
Ny lägenhet för att underlätta livet och slippa från min galna grannar, är på plats.
Kärleken är min.
Min, jag är hans.
Och vill inte vara annat än hans.
Det har alltid  varit allt annat än lätt, mer än komplicerat. Våra ryggsäckar av dåliga erfarenheter gör våra steg framåt så tunga.
Men kärleken är tyngre.

Tung kärlek.
Den sanna kärleken.
Som jag aldrig lämnar.